Utgångspunkter

Det var och en vet om samarbete är oftast en tyst och implicit kunskap. Den behöver verbaliseras och göras explicit om vi gemensamt och medvetet skall kunna skapa det samarbete som kan realisera de stora potentialer som finns i en förbättrad samverkan. Många resonemang om hur samarbete egentligen skapas, och vad som krävs för det, bygger i dag på föråldrade och allt för svepande påståenden om människans sociala natur.

Att kunskapen om samarbetets natur åldras är naturligt då vi med tiden lär oss allt mer om människan och hennes samverkansmönster. Vi som människor utvecklar också tekniska hjälpmedel och nya former för vårt samhälle. Många av de förutsättningar och erfarenheter man tidigare byggde sina resonemang på är i dag inte längre relevanta. De har allt för länge präglat diskussioner och analyser av mänsklig samverkan och därmed också slutsatserna om den organisering som behövs för att i olika situationer underlätta samarbetet.