Handla och göra

Inom vetenskap och teknik och inte minst inom datorprogrammering har det varit viktigt att precisera och definiera begrepp som bestämt kan knytas till olika fenomen och där man kunnat påvisa precisa samband mellan orsak och verkan. Det har inom dessa vetenskaper varit en fråga om att ta reda på hur något “är”. Detta har legat till grund för det språkbruk – den doxa – som vi lärt oss använda.

Först på senare tid har det dock genom kvantmekaniken visat sig att naturen själv är obestämd och att sådana preciseringar av vad något “är” inte är möjliga att göra ens när det gäller ”döda” ting. Även den fysiska naturen blir till. Därför är det inte som förr möjligt att entydigt knyta vissa begrepp till vissa fenomen. Inte heller sambandsförklaringar av typ orsak och verkan är så stabila och lagbundna som man trodde tidigare.

Frågan har en särskild betydelse just för mänsklig samverkan eftersom människor inte handlar lagbundet. Varje person agerar utifrån egen vilja och egna intentioner. Detta medför att vad en person ”gör” är beroende av hur denne ser den situation i vilken denne agerar. Detta gör i sin tur att ”görandet” inte entydigt kan kategoriseras utan att samtidigt blanda in hur vederbörande uppfattar sig själv och den situation denne befinner sig i. När vi talar om mänsklig samverkan har det därför visat sig praktiskt att i resonemang och analyser skilja mellan göra och handla. Detta har lett filosofen José Luis Ramírez att formulera något han kallar humanvetenskaplig handlingsteori. Vi prövar att tänka i denna riktning.