Bakgrund

Vi som arbetar med samverkansfrågor har problem med att analyser och samtal som förs om denna aspekt av tillvaron utgår från en doxa som är präglad av tankemönster i naturvetenskap och teknik. Detta gäller märkligt nog också huvuddelen av den forskning som sker på vårt eget område. Detta trots att mänsklig samverkan dramatiskt skiljer sig från de fenomen som förekommer inom naturvetenskap och teknik. Vi har lagt ner mycket möda på att försöka definiera denna skillnad och undersöka hur samtal inom detta fält skulle kunna bli mer konstruktiva och handlingsinriktade.

1 2