Praktikerdriven forskning är inget nytt. All forskning utgår från praktiken i form av observationer, speciellt utformade studier eller experiment. Detta samlade vetande återspeglas i sin tur i samhället genom hur man samtalar om forskning och praktik. Dessa samtal styr analyser och överväganden om vilka påståenden som är trovärdiga och hur olika utvärderings- och forskningsresultat kan användas.
Ett begrepp för sådana samtalsvanor är diskurs. Problemet med diskurser är att de har makt och utnyttjas av dem som har makten. De förstärker vissa aspekter av de frågor som diskuteras och blockerar andra. Artikeln visar att många för oss alla viktiga samhällsproblem av detta skäl inte tas upp till behandling. Det är därför önskvärt att forskningsresurser omdirigeras för att belysa också dessa ofullkomligheter i samhället och att det görs ett omtag. Forskningen måste återigen bli praktikerdriven och inte teoridriven.
