Processindustrins konkurrenskraft på lång sikt förutsätter ett förstärkt produktionskunnande så att denna del av industrin
- kan tillverka allt mer avancerade produkter,
- förmår att snabbt ställa om,
- förmår att bättre dra nytta av investerat kapital,
- snabbt kan införa nya kvaliteter, samt
- öka precisionen och leveranssäkerheten.
Det är därför en ödesfråga att man får till stånd en kompetensutveckling och ett samverkansmönster, som medför ökad styrbarhet, bättre tillgänglighet och större stabilitet i produktionen. Nyckeln till en sådan utveckling är ökad operatörsmedverkan.
TPU-projektet har lyckats med detta. Det har därför valts ut för att göra det möjligt att jämföra ett framgångsrikt genomförande med hur sådana projekt normalt beskrivs (mainstream). Genom att belysa vilka missförstånd och olämpliga föreställningar som finns om sådana projekt kan man få ett bättre grepp om varför de inte sprids och varför de så snabbt dör ut.
Klicka på rubriken så kan Du läsa hela artikeln.
Praktikerdriven forskning är inget nytt. All forskning utgår från praktiken i form av observationer, speciellt utformade studier eller experiment. Detta samlade vetande återspeglas i sin tur i samhället genom hur man samtalar om forskning och praktik. Dessa samtal styr analyser och överväganden om vilka påståenden som är trovärdiga och hur olika utvärderings- och forskningsresultat kan användas.
Ett begrepp för sådana samtalsvanor är diskurs. Problemet med diskurser är att de har makt och utnyttjas av dem som har makten. De förstärker vissa aspekter av de frågor som diskuteras och blockerar andra. Artikeln visar att många för oss alla viktiga samhällsproblem av detta skäl inte tas upp till behandling. Det är därför önskvärt att forskningsresurser omdirigeras för att belysa också dessa ofullkomligheter i samhället och att det görs ett omtag. Forskningen måste återigen bli praktikerdriven och inte teoridriven.
