Friständighet och autonomi
Det klagas ofta över att man inte kommer till tals. Man vågar inte säga ifrån. Tystnaden leder till en ond cirkel. Andra får inte den information de behöver för att utföra sina samarbetshandlingar. De får inte veta hur de som är tysta ser på verksamheten. Samtidigt är förstås tystnaden både ett effektivt skydd och ett maktmedel.

Det verkliga sveket mot autonomin består inte i att man väljer att underordna sig andra människor, ideologier, riktlinjer och beslut. Det verkliga sveket uppstår när man avstår från att göra de samarbetshandlingar – eller i förekommande fall de motarbetshandlingar – som man innerst inne ser som nödvändiga och önskvärda.

Det är detta svek som genererar känslor av skam och skuld. Sådana känslor försöker vi försvara oss mot. Ett sätt att göra det är att förtränga bilden av oss själva och andra som autonoma aktörer – det vill säga som de sociala människor vi är. När vi gör detta fångas vi i en språkdräkt där vi och andra blir ”till ingen gjorda”.

Språket fungerar som en fixeringsbild. Inbäddat i underkastelsens språk finns ett budskap om dominans och överlägsenhet. Inbäddat i överhetens språk finns en djup rädsla för att se sig som maktlös och utsatt. Samtal som följer denna vertikala språkdräkt förstärker därför resonemang som osynliggör vår och andras autonomi.

Vertikala resonemang kan vara förledande sakliga. Utgångspunkterna kan verka helt rimliga och möjliga att acceptera. Man kan exempelvis se de vertikala relationerna som en följd av att några är kunnigare än andra, att vissa måste kunna ta sig rättigheter som andra inte kan ta sig, att vissa naturligt har fördelar som andra inte får del av och så vidare. Detta är sakförhållanden som inte kan förnekas.

Det vertikala språkbruket blandar emellertid samman sociala sakförhållandena med resonemangen om dem. Resonemang som är byggda på vertikala föreställningar gör att existerande olikheter i livsvillkor inte kan lyftas upp, övervägas och hanteras.

Vill man stödja ett produktivt samarbete måste man därför enligt vår uppfattning tala om organisatoriska frågor på ett sätt så att man motverkar denna typ av resonemang. Vi har i tidigare arbeten givit ett särskilt namn till den typ av samtal som då är lämpliga. Vi har talat om dem som samtal där man kan vara friständig. Vi har definierat friständighet som

förmågan att stå upp för sin autonomi utan att kränka andras.

Att etablera detta friständiga språkbruk har emellertid visat sig vara svårt. Kanske är detta därför en utopisk ambition. Vi önskar därför att tillsammans med deltagarna på abonnentmötet och med hjälp av egna erfarenheter utforska i vad mån etablerandet av en friständig kommunikation om organisatoriska frågor kan betraktas som en viktig och realistisk utgångspunkt för ett produktivt samarbete.


Ladda ner denna text som pdf
Inbjudan till abonnentmötet

BAKGRUND OCH TEMAN

Bakgrund