Det interdisciplinära samarbetets villkor
Samarbete är numera på modet. Man ser emellertid samarbete huvudsakligen som ett administrativt problem. Det ordnas mängder med samordningsmöten där olika verksamheter förväntas knyta ihop sina insatser. Man skapar arenor och nätverk där man träffas och pratar. Man utbildar och tillsätter koordinatörer och formar mötesstrukturer. Man prövar olika arbetsformer för att stärka samarbetet över gränserna.

Endast undantagsvis får sådana administrativa åtgärder någon effekt på de förhållanden man vill påverka. Utgår man som vi från tanken med autonoma, professionella aktörer så blir denna administrativa syn på samarbete missvisande. Våra erfarenheter från vården visar att helt andra strukturer måste etableras.

Enheter i vårdens frontlinje skiljer exempelvis tydligt mellan multidisciplinära och interdisciplinära samarbeten. Multidisciplinära samarbeten bygger på en yrkesmässig uppdelning av uppgiften så att var och en gör sitt – även om man arbetar med samma patient.

Vid interdisciplinära samarbeten tar man istället fasta på att de olika deltagarna utför arbetet gemensamt även om var och en utgår från sina olika professionella utgångspunkter. De ingrepp i processen som varje deltagare väljer att göra bestäms av vad de andra gör och hur de ser på situationen. Även patienten och dennes anhöriga ses därvid som jämställda och betydelsefulla medlemmar i samarbetet.

Vi har kunnat konstatera att det interdisciplinära samarbetet – för att fungera väl – kräver en annan administrativ stödstruktur, en annan dokumentation och en gemensam och också väsentligt djupare kunskap om uppgiftens natur än vad som är fallet i ett multidisciplinärt samarbete. Saknas denna struktur och denna kunnighet kan det interdisciplinära samarbetet inte uppstå hur gärna man än vill.

Vi menar att tillsättandet av ”samordnare” för att lösa uppgifter som kräver ett interdisciplinärt samarbete skapar falska och orealistiska förväntningar. Denna åtgärd försvårar arbetet och innebär att man dränerar knappa resurser helt i onödan.

Vi menar istället att insatserna, i de fall man kan konstatera att det krävs ett interdisciplinärt samarbete, borde omriktas till att gemensamt utforska, formulera och utveckla vilka nya kunskaper och vilket nytt underlag som krävs för att detta skall kunna etableras.

Vi kommer tillsammans med deltagarna på detta abonnentmöte, med utgångspunkt från några av våra uppdrag, utforska vilken betydelse den underliggande strukturen och kunskapsplattformen kan ha för att göra det interdisciplinära samarbetet möjligt.


Anmälan till abonnentmötet

Ladda ner denna text som pdf

BAKGRUND OCH TEMAN

Bakgrund